I snart en vecka har jag vandrat i gränslandet mellan frisk och sjuk, sådär precis på gränsen, och hela tiden haft känslan av att när jag vaknar imorgon kan det mycket väl hända att jag är dödssjuk och knappt kan ta mig upp ur sängen. Varit orkeslös men ändå lyckats få det som måste göras gjort. Men tagit det väldigt lugnt just för att förkylningshelvetet inte ska bryta ut med full kraft. Och sakta sakta känt att jag blivit liiite bättre för var dag som gått.
Men igår kväll fick jag nog. Jag är inte van vid att inte träna, och är inte van vid att vara hemma och ta det lugnt, så kände plötsligt ett starkt sug efter att komma ut. Den lugna veckan kom ikapp mig med en våg av rastlöshet. Som brukligt på fredagar rullade olika förslag på trevligheter in. Så jag hade i princip bestämt mig för att tillbringa kvällen på följande sätt: 1) Avslutningsdrink på Spymlan, 2) Uffes drink på Collage, 3) Avslutningsdrink på F12 och som avslutning på en avslutningskväll 4) Möte upp Rodde och gänget som hade bord på V.
Sen insåg jag hur korkat det skulle vara att ta det lugnt i flera dagar för att sedan direkt hoppa ut i Stockholmsnatten och möte en armé av baciller som bara längtar efter att ta sig igenom det lilla immunsystem jag har kvar just nu. Så istället gjorde jag följande 1) Tog en powerwalk med Josephine på Djurgården, vi pratade om stora saker och små människor, 2) Storhandlade på Sabis, mest nyttigheter men även lite glass 3) Hyrde film på Buylando, och eftersom pojkvännen inte var med blev det fyra tjejfilmer, för att kompensera alla kassa actionrullar han hyrt de senaste månaderna, 4) Lagade wook, tittade på film och somnade nästan på soffan innan filmen var slut vid 01.30.
Skeptiker skulle säga att jag blivit trÃ¥kig. Jag föredrar att se det som att jag blivit vis med Ã¥ren. Hade jag gÃ¥tt ut hade jag garanterat vaknat dödssjuk idag. Nu känner jag mig helt OK och kan följa med Mr Right hem till hans föräldrar ikväll utan att sitta där som en zoombie. Nu är jag bara precis lagom täppt i näsan för att kunna klara mig igenom en surströmmingsmiddag…

Dela






Recension på Pippa Lee, tack!