Igår morse hände något riktigt hemskt. Jag hittade en bikinibild på mig själv från Jungfrusund. Någon som jag trodde var min vän hade tagit denna hemska fruktansvärda traumatiserande bild och lagt upp den på Facebook och taggat mig. Chocken var total. Några alternativa lösningar som svepte genom mitt paralyserade sinne var:

1) Ta livet av mig själv.
2) Ringa Greenpeace eller nån annan lämplig djurrättsaktivistförening som jobbar med att rädda strandade valrossar.
3) Införskaffa akut anorexi.
4) Skjuta fotografen.
5) Stämma kameratillverkaren. Det måste vara något fel på tekniken?

Tillslut efter nÃ¥gra timmar släppte chocken nÃ¥got. Ã…tminstone tillräckligt för att jag skulle inse att inget av de fem alternativen ovan är en bra lösning pÃ¥ problemet. Ätstörningar, vÃ¥ld eller förnekelse är aldrig bra lösningar. Däremot kunde jag konstatera att: Nej Fredrika, bara för att du tränar galet mycket sÃ¥ kan du tydligen inte äta riktigt precis vad (eller hur mycket) du vill. Nu är det slut pÃ¥ “äta ute varje dag dieten”, trerättersmiddagar kommer att bytas mot mer frukt och grönt samt att bara för att det är sol och man sitter pÃ¥ en uteservering mest varje kväll sÃ¥ betyder det inte att man behöver dricka vin bara för att alla andra gör det.

GÃ¥rdagskvällen spenderades pÃ¥ en spinningcykel pÃ¥ Balance, följt av en sallad och en blÃ¥bärssmoothie pÃ¥ GÃ¥rden, sen slank visst en halv morotskaka ner pÃ¥ Strandbryggan…morotsjuicen var slut…vi säger sÃ¥… Idag har jag kört spinning, core och freshstart pÃ¥ Balance, och har ett crossfitpass nu kl 19.00. Lite disciplin med maten sÃ¥ är jag i bikiniform igen inför BÃ¥stad nästa helg. Det sägs ju att det gÃ¥r snabbt i tennis?

Nedan lite fler bilder från Jungfrusund i lördags. Skonar er från bikinibilder på mig.