En fin sak med att vara bortrest är att strax efter det antiklimax som lite för ofta infinner sig som en oönskad välkomstkommitté när man landar på Arlanda, kommer insikten att man uppskattar att vara hemma. Hos sig själv. I sin egen lägenhet. Där man kan göra vad man vill. Med vem man vill. I mitt fall blev det hämningslöst tjejsnack med tre av mina favoväninnor över en extremt spontan tjejmiddag ikväll, med dresscode mysbyxor. Allt planerat, uppstyrt och iscensatt på en dryg timme eller två. Härligt att kunna vara spontan.

BTW: Pauline har färgat håret. Om det nu var nån som missade det? Och om det är nån som undrar vilken frisör hon går till så är det Salon Phototshop deluxe.

IgÃ¥r kväll efter spinningen vägde jag in pÃ¥ min maxvikt nÃ¥gonsin tror jag, 64,5 kg. (Om jag vägt mer nÃ¥gon gÃ¥ng sÃ¥ har jag lyckats förtränga det, eller sÃ¥ tordes jag inte väga mig, för kan inte minnas att jag sett en högre siffra med mig pÃ¥ en vÃ¥g). Illa, illa, illa. Idag efter min spinning och core vägde jag exakt 64 kg. SÃ¥ ett halvt kilo var nog vätska som kroppen samlat pÃ¥ sig efter flygturen. 64 kg pÃ¥ 166 cm med en lÃ¥g fettprocenthalt är lÃ¥ngt frÃ¥n smällfet men ändÃ¥ 4 kg mer än min idealvikt…

Är ganska säker pÃ¥ att jag vägde 61, eller max 62 kg pÃ¥ midsommar, dvs dÃ¥ jag “blev med pojkvän”, inte med barn, sÃ¥ vad är ursäkten för att gÃ¥ upp 2-3 kg pÃ¥ 5,5 veckor? En hemskt tanke slog mig: “Har jag blivit en förhÃ¥llandetjockis?” En sÃ¥n där tjej som undermedvetet tänker att “Nu har jag mitt pÃ¥ det torra” och förnöjt mumsar i sig Ben & Jerry när hon kramas med sin älskling i soffan och tittar pÃ¥ film. Ärligt talat, sÃ¥ nej absolut inte. SÃ¥n är inte jag. Även om det varit en del av den varan, glass och film alltsÃ¥, inte undermedvetet trams… Jag trivs inte med mina extra kilon, och om det är nÃ¥gon gÃ¥ng som man vill vara extra fin och tipp-topp-nöjd med sin kropp sÃ¥ är det väl just när man har pojkvän? När man har anledning att ta av sig kläderna in pÃ¥ bara mässingen titt som tätt…

Från och med nu får de vara slut på hedonistiska tre-, fyra-, femrättersmiddagar, glass, kakor, godis och snacks tills de extra kilona är borta. Om jag kan gå upp 2-3 kilo på 5,5 veckor ska jag nog även kunna gå ner lika mycket på samma tid?

Hur länge kan en midsommarkoma sitta i? Nu har det ju nästan gått en vecka. Var det nån som poängterade. Igår. Jag har bälgat i mig kaffe de senaste dagarna och ändå gått och cyklat runt som i ett töcken. Ett tag funderade jag på om det var min nya onyttiga kosthållning som var boven i dramat (åt tex entrecote med pommes och bea till middag i tisdags på Tures, INTE riktigt min stil). Idag efter spinningen kom jag på vad det är. POLLEN! Så nu har jag införskaffat antihistamin och hoppas på att detta ger ett uppvaknande ur koman. Ställde in en båttur ikväll för att jag hellre ville sova. INTE alls min stil. Men nu har jag tagit en Aerius. En powernap på det och så är jag fit for fight igen. Hoppas jag.

Just det igÃ¥r var jag och Haddy pÃ¥ invigningsfest för TastyThai pÃ¥ Adolf Fredriks kyrkogata 12. Det var Lars Ädel som bjöd in, och alla gäster fick ett VIP-kort som ger 50 % rabatt pÃ¥ deras mat som utlovas vara “Healthy & authentic”, gott var det iallafall, och definitivt nyttigare än pommes och bea. Nu fÃ¥r det vara slut pÃ¥ goffandet, imorgon börjar allvaret igen.

Om ni tycker att jag är dålig på att lägga upp bilder från midsommar så kan jag inte annat än hålla med. Men här kommer i alla fall en. Vi tar det steg för steg. Detta är steg ett. Och då kanske ni förstår varför det går lite långsamt?

Jag skulle vilja sammanfatta min rÃ¥dande bloggstatus med följande uttalande “Jag har haft bättre saker för mig”. Som plÃ¥ster pÃ¥ sÃ¥ren, pausfÃ¥gel, eller tolka det fritt…sÃ¥ bjuder jag pÃ¥ lite schyssta lökar i väntan pÃ¥ mer vettigt innehÃ¥ll. Det brukar vara ett vinnande koncept i bloggsammanhang.

Mitt crossfitpass var en succé. Alla dog nästan. Haha. Men bara nästan. Och ni vet väl att “What doesn’t kill you makes you stronger”. Och det är liksom det som är meningen med crossfit. Man kör 30 min och sen är man färdig. I dubbel bemärkelse.

Kanonglad cyklade jag till F12 där jag mötte upp min härligt energiska väninna Tanja, det var länge sen vi sågs, på riktigt, och inte bara i förbifarten, men det kändes ändå som igår. Skönt med vänner där tiden liksom står still fastän man hunnit med hur mycket som helst. Om ni förstår vad jag menar? Ekologiska Kanon Vodka bjöd på midsommardrinkar, folk flockades i baren, jag hade full fokus på maten. Tre sillar, två lammkött och en panacotta slank ner. F12 kan det där med mat. Och ekologiska kanondrinkar. Och kreddig publik, skön stämning och bästa musiken. Varma sommaraftnar och nätter på F12 Terrassen är helt klart något speciellt. Både jag och Tanja har samlat på oss många sköna minnen från F12 genom åren, förhoppningsvis några ytterligare efter den här sommaren.

Galet braiga Lykke Li spelade på Kanonfesten ikväll. Kommer ihåg för några år sen innan hon slog igenom, Tanja hängde med henne jämt ett tag. Hon var typ kär i Lykke Li och pratade oavbrutet om hur grym hon var, hur stor hon skulle bli. Och jag minns att hon gjorde allt hon kunde för att hjälpa henne på traven. Vi tjejer måste bli bättre på att hjälpa varandra. Mer girlpower och kärlek tack!

Kom på att det måste vara hur jobbigt som helst att lägga upp dagens outfit varje dag i bloggen, snacka om press på att variera sig? Jag hade på mig något liknande som i söndags: jacka från Amoress, t-shirt från HM, jeans från True Religion och skor från Fornarina. Kvällens accessoar var en midsommarstång.

En av mina väninnor som följer Alexander Erwiks blogg brukar tipsa mig om när han skriver något som rör mig. En kommentar han skrev/godkände för en vecka sen (de flesta som jobbat med, eller känner honom vet att han ofta skriver anonyma kommentarer på sin egen och andras bloggar) var lite lustig. Se nedan;

Såg även något om att jag varit packad på mingel när jag jobbat. Visst, jag har sprungit på en hel del mingel, men då dricker jag oftast vatten, kanske en cola light, på sin höjd ett glas vin, men jag brukar alltid undvika alkohol när jag jobbar. Och jag är ALDRIG aspackad, det kan varenda människa som någonsin träffat mig på ett mingel intyga. Och jo jag går på nattklubb oftare än en genomsnittlig medelsvensson, men fortfarande, jag är aldrig aspackad.

Imorse sÃ¥g jag att nÃ¥gon pÃ¥ Finest.se har raderat alla mina blogginlägg frÃ¥n min gamla Finest-blogg som inte har med krogliv, fest, party eller dylikt att göra. SÃ¥ jag antar att detta är deras nya taktik, att utmÃ¥la mig som en partyprisse, en suput som fick sparken pÃ¥ grund av att jag var “aspackad” hela tiden. Minst sagt tragikomiskt dÃ¥ mÃ¥nga som känner mig brukar pÃ¥peka att det inte märks när jag dricker. Vilket har en väldigt logisk förklaring, nämligen att jag inte dricker sÃ¥ mycket…… Jag jobbar extra som spinning- och coreinstruktör, lever ett hektiskt liv och är mÃ¥n om min hälsa. Jag har varken tid eller lust att vara bakis, och det är aldrig snyggt att vara aspackad. Inget bra kommer ut av det. Däremot är det trevligt att dricka ett glas vin eller tvÃ¥ till en middag, samt att umgÃ¥s med sina vänner ute. Det innebär inte att man är alkis, snarare att man har ett socialt liv och njuter av livets goda. NÃ¥got jag unnar alla de som är avslappnade nog att tillÃ¥ta sig själva och framförallt andra livsglädje och ett rikt socialt umgänge.

Eftersom jag har varit i Grekland i princip varenda sommar sen jag var två år gammal har jag ett ganska avslappnat förhållningssätt till alkohol. Vi svenskar borde ta efter grekerna vad det gäller alkoholkonsumtion, de dricker ofta ett glas vin till maten, men är extremt sällan ens märkbart berusade, åtminstone inte de jag känner. Och så borde vi ta efter deras generösa inställning till andras välmående och lycka, den svenska avundsjukan och missunnsamheten står mig upp i halsen. Så jävla vidrigt beteende.

Nedan nÃ¥got mer glatt. Dagens lÃ¥t “Adele - Hometown Glory (Axwell Remode Remix)”. Jag lyssnade pÃ¥ pÃ¥ texten; “I like it in the city”, och tänkte att visst jag älskar Stockholm pÃ¥ mÃ¥nga sätt, men just nu börjar jag fundera pÃ¥ om mitt andra hem Rhodos är min rätta “hometown”? Är bra sugen pÃ¥ att Ã¥ka dit Ã¥tminstone en mÃ¥nad eller tvÃ¥. Även om Rhodos är en liten ö känns det som att smÃ¥stadsmentalitet är ett främmande begrepp där. Jag har i alla fall aldrig drabbats av den. Stockholm däremot känns som en liten ankdamm just nu. Och det pÃ¥gÃ¥r ett vattenkrig. Plask plask!

Fredag 11 juni bjöd pÃ¥ lunchmöte pÃ¥ Mocco, där jag sprang pÃ¥ den alltid like charmante Christos Neo som passade pÃ¥ att bjuda in mig till Christos Masters 2 september. Det ser jag fram emot! Fick även ett annat oemotstÃ¥ndligt erbjudande, av en helt annan karaktär, av en helt annan person…mer om det framöver…Moccos läckra bakverk lyckades jag däremot motstÃ¥. En liten seger i sig. Man fÃ¥r inte glömma att vara glad även för de smÃ¥ glädjeämnena i vardagen.

Med Christos Neo på Mocco, han håller upp sitt nya VIP-kort, syns tyvärr lite dåligt, men det var superfint!

Klockan 18.05 infann jag mig fashionabelt (för en gångs skull) sen på Kungstensgatan 9 där han som en gång ägde hela mitt hjärta stod och väntade. Med ett sinne präglat av sömnbrist tog jag rygg på den trendkänsliga hjälten som valt ut kvällens restaurang BonBon. Jag inledde middagen med en cappuccino på en dubbel espresso, varvade med sex små läckerbitar som de trevliga servitriserna presenterade från brickor där gästerna själva fick välja det som lockade mest bland 20 olika små kulinariska innovationer. Varje munsbit kostar 45 kronor så hungern och plånboken får bestämma hur stor middagen blir. Ett perfekt koncept för sådana som jag som älskar tapas och bufféer. Lite som en avsmakningsmeny där man kan plocka russina (även om jag föredrar chokladbitar) ur kakan. Middagskonversationen präglades av stekiga solglasögon, orättvisor, resor och framtidsplaner. Ibland kan jag ångra att det blev som det blev, men då när det begav sig var vi som två infantila barnungar som sprungit vilse på Sommarland i Skara. Vi visste inte bättre. Middagen avslutade med ytterligare en cappuccino och sen cyklade jag vidare med en varm känsla i hjärtat. Även om han inte äger hela mitt hjärta idag så har han för alltid en väldigt speciell plats kvar, kanske halva den högra kammaren?

Med min manliga favobloggare Monkey Business på BonBon på Kungstensgatan 9

Framme vid Stureplan mötte jag upp Nazanin, Stina, Kelly och Kellys syster födelsedagsbarnet Caroline. Med ett lätt sinne tog jag med mina underbara fantastiska väninnor till Spymlan där Josephine Charpentier, Stockholmsgruppen, Rebecca Simonsson och Fresia bjöd pÃ¥ bubblig sommardrink med äkta jordgubbar, mysmingel och goodiebags med Maja Mayskärs bodysplash. Handplockade gäster och jordgubbar toppades med en uppsluppen stämning. Det verkade som att ALLA hade lyckats hitta min nya blogg, och kvällen präglades av glada tillrop som “stÃ¥ pÃ¥ dig” och “jag hejar pÃ¥ dig!”. Tack tack tack, jag blev nästan rörd till tÃ¥rar.

Stockholmsgruppen och Fresia bjöd in till sommardrink på Spymlan.

Och så två mingelbilder från Stureplan.se. Min fantastiska väninna Kelly, partydjur av rang samt jurist. Bra kombo! Samt kvällens DJ Hana Pee, jag avgudar hennes oklanderliga känsla för tunes, och jag ÄLSKAR hennes blogg! Efter Spymlan fick jag med mig en het läkare hem på te. Nämligen Nazanin haha! Vi gick hem redan 22.30 då tjejsnack på tu man hand lockade mer än något annat. Älskar dig vännen!

Hana Pee, Kelly och jag på Spymlan. Foto: Viktor Mårtensson för Stureplan.se