MÃ¥ndag. En ny vecka. Nya storverk pÃ¥ G. Ett par givande jobbmöten och sen en massor av telefonsamtal. Känns som att min mobiltelefon är en kroppsdel som sitter fast vid örat. MÃ¥ste nog börja använda headset igen om jag inte skall se defekt ut. Missbildad.nu. DÃ¥ kan jag rÃ¥ka ut för nätmobbing. Och det vill jag ju inte… Var även pÃ¥ crossfit pÃ¥ lunchen för att testa formen inför alla crossfit-pass jag kommer att hÃ¥lla i sommar. En sak är säker, de som tycker att spinning är döjobbigt skulle avlida av ett crossfitpass. Jag var nära…

Apropå mobiltelefon så kom min Nokia N86 väl till pass när jag tog en lååång promenad på Djurgården med ett stycke lammkött igår kväll. Jag är en storstadstjej (om man kan räkna sig som en sån när man bor i en liten ankdamm), så det är nog inte så många som känner till att jag älskar naturen. Så länge den finns inom behagligt avstånd. Djurgården is the shit. Lite mobilbilder nedan.

Fredag 11 juni bjöd pÃ¥ lunchmöte pÃ¥ Mocco, där jag sprang pÃ¥ den alltid like charmante Christos Neo som passade pÃ¥ att bjuda in mig till Christos Masters 2 september. Det ser jag fram emot! Fick även ett annat oemotstÃ¥ndligt erbjudande, av en helt annan karaktär, av en helt annan person…mer om det framöver…Moccos läckra bakverk lyckades jag däremot motstÃ¥. En liten seger i sig. Man fÃ¥r inte glömma att vara glad även för de smÃ¥ glädjeämnena i vardagen.

Med Christos Neo på Mocco, han håller upp sitt nya VIP-kort, syns tyvärr lite dåligt, men det var superfint!

Klockan 18.05 infann jag mig fashionabelt (för en gångs skull) sen på Kungstensgatan 9 där han som en gång ägde hela mitt hjärta stod och väntade. Med ett sinne präglat av sömnbrist tog jag rygg på den trendkänsliga hjälten som valt ut kvällens restaurang BonBon. Jag inledde middagen med en cappuccino på en dubbel espresso, varvade med sex små läckerbitar som de trevliga servitriserna presenterade från brickor där gästerna själva fick välja det som lockade mest bland 20 olika små kulinariska innovationer. Varje munsbit kostar 45 kronor så hungern och plånboken får bestämma hur stor middagen blir. Ett perfekt koncept för sådana som jag som älskar tapas och bufféer. Lite som en avsmakningsmeny där man kan plocka russina (även om jag föredrar chokladbitar) ur kakan. Middagskonversationen präglades av stekiga solglasögon, orättvisor, resor och framtidsplaner. Ibland kan jag ångra att det blev som det blev, men då när det begav sig var vi som två infantila barnungar som sprungit vilse på Sommarland i Skara. Vi visste inte bättre. Middagen avslutade med ytterligare en cappuccino och sen cyklade jag vidare med en varm känsla i hjärtat. Även om han inte äger hela mitt hjärta idag så har han för alltid en väldigt speciell plats kvar, kanske halva den högra kammaren?

Med min manliga favobloggare Monkey Business på BonBon på Kungstensgatan 9

Framme vid Stureplan mötte jag upp Nazanin, Stina, Kelly och Kellys syster födelsedagsbarnet Caroline. Med ett lätt sinne tog jag med mina underbara fantastiska väninnor till Spymlan där Josephine Charpentier, Stockholmsgruppen, Rebecca Simonsson och Fresia bjöd pÃ¥ bubblig sommardrink med äkta jordgubbar, mysmingel och goodiebags med Maja Mayskärs bodysplash. Handplockade gäster och jordgubbar toppades med en uppsluppen stämning. Det verkade som att ALLA hade lyckats hitta min nya blogg, och kvällen präglades av glada tillrop som “stÃ¥ pÃ¥ dig” och “jag hejar pÃ¥ dig!”. Tack tack tack, jag blev nästan rörd till tÃ¥rar.

Stockholmsgruppen och Fresia bjöd in till sommardrink på Spymlan.

Och så två mingelbilder från Stureplan.se. Min fantastiska väninna Kelly, partydjur av rang samt jurist. Bra kombo! Samt kvällens DJ Hana Pee, jag avgudar hennes oklanderliga känsla för tunes, och jag ÄLSKAR hennes blogg! Efter Spymlan fick jag med mig en het läkare hem på te. Nämligen Nazanin haha! Vi gick hem redan 22.30 då tjejsnack på tu man hand lockade mer än något annat. Älskar dig vännen!

Hana Pee, Kelly och jag på Spymlan. Foto: Viktor Mårtensson för Stureplan.se

I torsdags var första dagen på andra rundan av kostrådgivarutbildningen jag går. Det kändes riktigt kämpigt att ta sig ut till Mornington Hotel i Bromma. Det får jag erkänna. Åka kommunalt är definitivt inte min starkaste sida, eventuellt min absolut svagaste. Förstår inte hur folk står ut med att pendla en timme till jobbet på morgonen och en timme hem när de slutar. Men jag antar att det är som med livet i övrigt, man vänjer sig vid det mesta om man måste. Människan är en otroligt anpassningsbar varelse. På gott och ont.

Torsdagskvällen bjöd på invigning av Gården. Tänk er enorm uteservering på vid Norra bantorget, lite som en crossover mellan Josefina på Djurgården och Snaps på Medborgarplatsen. Mycket trevligt folk att kindpussas och kramas med, ett par glas rosé, en del tjejsnack. Dessutom sprang jag på en DJ som jag dejtade back in the days. Vi redde ut ett 12 år gammalt missförstånd, där han fått en sak helt om bakfoten. Vilket förklarar ett rykte mitt ex (2001-2002) hade hört. Killar skvallrar lika mycket som brudar. Så är det helt klart. Just det här ryktet har jag väl inte direkt lidit av, men ändå skönt att få det utrett. Även lite komiskt att se hans min när han insåg att han hade förväxlat mig med någon annan av hans förmodligen ganska många (på den tiden i alla fall) donnor. Killar. Suck.

Lite bilder från Gårdens invigningsfest.

När det började dugga tog jag och tjejerna en taxi till Bistro Jarl, där fantastiska Joakim i baren som vanligt hälsade mig välkommen med en varmt leende. Gillar verkligen honom. Fastnade även i samtal med en kille jag dejtade i höstas, han är så fin, verkligen en underbar människa. Tyvärr var inte tajmingen rätt. Efter en liten stund gick vi tjejer vidare till Collage för att spana in lanseringsfesten för UFC Undisputed 2010. Eller nja, för att spana in killarna som skulle slåss. Hade en märklig känsla av att det skulle vara riktigt jla skönt att se någon åka på tokstryk, gärna några feta käftsmällar och ett brutet näsben. Så jo, jag blev besviken när det visade sig att hunksen småkelade lite, för att sedan greppa varsin joystick och köra matchen på en widescreen.

Jag uttryckte mitt missnöje för en minst sagt kontaktsökande stÃ¥tlig snygging iklädd mörkblÃ¥ hoodie som stod bredvid. Han erbjöd sig att gÃ¥ en match mot mig i ringen och blev duktigt förvÃ¥nad när jag tackade ja. DÃ¥ backade han ur och undrade om han fick bjuda pÃ¥ en drink som plÃ¥ster pÃ¥ de uteblivna sÃ¥ren. Eftersom jag hade ett gäng drinkbiljetter var det jag som stod för kalaset, nÃ¥got han gärna ville Ã¥tergälda sÃ¥ vi landade även pÃ¥ Riche. Det blev ändÃ¥ en fight dÃ¥ han började tjata om efterfest, men jag slog ihjäl hans argument med ett stenhÃ¥rt “Nej inte en chans, jag ska upp 07.30″. DÃ¥ ville han ha mitt nummer vilket jag parerade med “Nej, men jag kan ta ditt”. NÃ¥got som följdes av en rad märkliga ursäkter som direkt fick mig att frÃ¥ga om han hade flickvän. Vilket han sÃ¥klart inte hade. En mojhito och mycket smicker senare kom vi Ã¥ter in pÃ¥ telefonnummer-frÃ¥gan och samma jabbande dök upp pÃ¥ nytt. Tillslut kom det fram, jo han hade en sambo. “Men varför hÃ¥ller du och tokraggar pÃ¥ mig dÃ¥?” undrade jag, egentligen varken förvÃ¥nad eller besviken. Däremot galet trött pÃ¥ män och deras brist pÃ¥ omdöme, självbehärskning och hjärna. “Tänk dig själv om du hade varit sambo i fyra Ã¥r och hade tvÃ¥ smÃ¥ barn, dÃ¥ skulle du förstÃ¥”. Jag hade god lust att hälla min drink över hans skrev, mer Ã¥ hans sambos vägnar än mina egna, men tyvärr hade jag bara ett par trötta isbitar kvar i glaset. SÃ¥ jag reste mig bara upp och sa, “Du är patetisk. Vad tror du att mamman till dina barn skulle säga om hon visste att du satt här?” “Har jag förstört allt nu?” undrade han desperat. “Ja det kan man säga. Kanske inte min kväll, däremot min bild av det manliga släktet. Du har ytterligare spätt pÃ¥ det faktum att alla killar är svin”.

Men det var i och för sig inget nytt, tänkte jag när jag lämnade honom ensam kvar med skammen hängande som en tung dimma. Känslan av knockout infann sig, men det var inte en triumf, utan jag kände mig framförallt uppgiven men hade trots allt ett gnutta hopp kvar. Hoppet om att han kände sig som den smutsiga hund han var.

Får väl köpa UFC 2010 så jag får ut lite aggressioner...

I onsdags köpte jag Se & hör för första gången i mitt liv. Eller om jag ska vara ärlig så har jag köpt tidningen ett par gånger tidigare, men då har det varit för att ta med den ner till Syster-yster på Rhodos. Var tvungen att köpa det senaste numret eftersom de skrivit om mitt välgörenhetsevent som jag höll på PURE fredag 14 maj. En vän påpekade att normalt sitter en hel eventbyrå och jobbar med en fest som den här. Men jag hade noll kronor i budget, och gjorde festen för att dra in pengar till välgörenhet, så jag fick göra precis varenda liten detalj själv och jobbade i princip dygnet runt med det här frilansprojektet i några veckor. Det centrala var auktionen där sex stycken heta singelkändisar; Stefan Sauk, Daniel da Silva, Filip Benko, Haddy Jallow, Jane Timglas och Meral Tasbas auktionerades ut för en middag på tum man hand för att samla in pengar till Mustachkampen och Ngamwanza Children Support Centre som Stefan Sauk varit med och startat i Nairobi. Även en Magnum Taittinger Rosé skänkt av Fondberg och en middag med show för två skänkt av Richard Herrey och Golden Hits auktionerades ut till högstbjudande. Totalt fick vi in ganska exakt 4000 kr till Mustaschkampen och 20 000 kr till skolan i Nairobi. De pengarna kommer att göra en enorm skillnad för barnen där nere, så då var det värt allt slit!

Jag bad den trevliga reportern som ringde upp mig nämna att Buco Nero, Il Conte, LisapÃ¥torget, M/s Gerda, Park Village och Pontus! sponsrade auktionen med en trerättersmiddag för tvÃ¥ inklusive dryck, men det gjorde hon tyvärr inte. Utan deras generösa bidrag hade auktionen inte varit möjlig. Köp nr 22 2010 och kolla sidan 12 om ni är intresserade. Antar att jag mÃ¥ste köpa ytterligare ett par nummer själv ocksÃ¥, ett till mamma och ett till syrran…